Tack för brödet !

Är hemma och har feber och mår allmänt piss! Har nog inte riktigt känt efter hur jag har mått denna vecka. Känner man efter blir man ju sjuk, blir man sjuk får man inga pengar från jobbet, ja du vet... Men det är inte det här som mitt inlägg skulle handla om..Min andra Farmor har dött, det var ett par veckor sedan och hon begravdes i förra veckan, men jag har inte tagit mig tid att skriva nått här.. skriver jag inget, eller tänker på det så finns ju inget att tänka på, det är lustigt det där hur man fixar sorgen. Eller hur man inte gör...

Jag skrev ovan att det var min andra farmor som har dött, dvs. hon var inte mor till min far, men ändå så var hon nog min riktiga farmor under den tiden när jag kanske behövde det som mest, när jag var liten..min farfar nr1 som var gift med farmor nr2, krångligt jag vet, har väl aldrig riktigt haft tid att vara farfar, så mycket som jag kanske skulle ha velat, men han har funnits där ibland, mycket tack vara farmor nr2 ;) som har sett till att så har blivit.

Min farmor nr2 Barbro som hon heter var en riktig bullmamma, du vet, det fanns alltid sju sorters kakor på bordet, i alla fall är det så jag minns det, mestadels var jag ju liten när jag var hos dem, så mina minnen stämmer nog inte med verkligheten, utan är ett barns minne och verklighet, men en sak kommer jag nog aldrig att glömma Farmors potatis bröd! Det var ett riktigt gott surdegsbröd, som fick jäsa och puttra i en hink och luktade skit, men smakade alldeles underbart.

Ibland önskade jag att vi hade mer kontakt, men när man växer upp så blir det väl rätt så naturligt att man inte umgås på samma sätt, sedan kan väl tilläggas att Farfar och farmor hade rätt så många barn och barnbarn att ha kontakt med, och jag fick min tid när jag fick den...

På nått sätt är det rätt konstigt, men vi skulle åka till Mantorp där de bodde och köpa en bilbarn stol, så vi tänkte hälsa på dem, men de skulle bort så de kunde inte, och veckan efter blev Farmor sjuk så sista gången Ion fick träffa sin gammelfarmor var han rätt liten, men det får bli ett fint minne..

Lycka till på festen !

Snart dax!

Så var det snart dax att börja jobba igen, nu är det mindre än en månas tills Ion ska skolas in på dagis. Peppar peppar, för vi har inte fått någon dagis plats än. Vi hoppas dock på det bästa!

Ion har hunnit att bli 11 månader och här hemma är det full fart..

Dax igen

Jo jag vet! Det var länge sedan jag skrev en rad eller 2.. Vitsen med att ha en blogg är ju att skriva, och jag ska inte säga att jag inte har haft tiden, lusten eller orken, det har bara inte blivit av.
Den största anledningen till detta stavas WOTLK ( Wrath of the litch king ). Det är ett tillägg till det kanske inte helt okända spelet WOW vet du inte vad det är är det inte mitt fel, men i allafall spelas det av drygt 11 miljoner spelare så har du missat vad det handlar om så har du antagligen inte internet och då läser du inte detta ändå. Men men... Nu sitter jag här ändå och ska försöka få ihop några rader..

Min blogg heter ju Pappa bloggar. Vad har då hänt på de lite mer än 2 månader som jag inte har bloggat på. Ion vår stormvind eller snarare orkan till son växer och frodas, det har varit en alldeles undebar och alldeles super jobbigt. Hade han varit tjej så skulle jag döpa om Ion till Katrina ni vet den dära orkanen som härjade i New Orleans. Jag vet att orkaner bara kan ha kvinno namn men snälla ni döp nästa till Ion ändå.. Ni vet inte hur det ser ut här hemma! Men men nått ska pappa ha att göra.

Julen avverkades i Boxholm och på barnjouren på sjukhuset i Linköping, Ion fick Vinterkräksjukan och det var alls inte roligt för någon av oss, men inget ont som inte har nått gått med sig! Han har faktiskt börjat att ta bättre om det har med hans ålder eller Vinterkräksjukan att göra vet väl ingen men det är roligt att kunna laga mat åt honom och se om han gillar det eller spottar ut den och säger mmmm, på tal om mm så sade Ion mamma 3 gånger sedan har han sagt datt (katt) och djaaa (mjauu) i några månader nu förutom alla andra haranger som låter som fågelkvitter, eller raketer iiiiiiiiiaaaaaaaaaaaaaaaaaa på högsta volym och när man inte tror att han kan skrika högre höjer han rösten lite till så att man skulle kunna tro att grannarna snart ringer soc!

1. Drygt en månad har jag kvar av min föräldrarledighet, det ska bli skönt att börja jobba igen men lite konstigt är det. Här hemma inom våra 4 väggar ( det är fler, men det är ett utryck ju ) Går livet sin gilla gång, men utanför snurrar livet på.. I kaos som vanligt..Det är ju inte precis som om man har behövt bry sig om hur man ser ut.. det är nästan lycka att sätta på sig en deo fixa håret klä på sig, jo det låter väldigt fjolligt men vem har sagt att man inte får vara fjolla. Det är bara det att man inte behöver bry sig Ion skiter ju i hur jag ser ut Iallafall just nu vänta om ett par år då han börjar skämmas över sin gamle punkare till farsa som alltid klär sig slackigt, orakad, med bar överkropp, sexigt va ;)

Nepp nu ska jag ta tag i lite bildbehanding innan orkanen Ion drar över rydsvägen igen..

Cya och kom ihåg att Horde rules

Detta skrevs till Tonerna av Olle ljungström en mycket underskattad artist...

Att barnsäkra ett hem

Spika, spika spika, tvinna tvinna tvinna.. Fast alla kablar, gömma dem utom räckhåll.... Gud vad kablar och härvor man har när man har en massa teknik...

Hur gör du/ni ?

Det är olikheterna som gör det

Idag är det exakt 5 år sedan Vikky och jag träffades på den dära festen. Där vi sågs första gången..Well festen fortsatte på annat håll och det är en annan historia. Och här är vi nu 5 år senare. Glädje ruset har bytts ut mot en vardag med små barns sömnlöshet, matlagning, tvätt vikning och allt det där som är ett nödvändigt ont. Livet som var att springa på krogen var och varannan helg och bli lika full, samt ha samma ångest helg efter helg är slut... Hmm den tog väl inte slut för 5 år sen, men grunden lades nog redan där...Jag har levt mitt liv precis som jag jag har velat. Jag både ångar och ångrar inte saker jag gjort, men gjort är gjort som det så fint heter... Men lyckan kom till mig den 8/11 2003 utan att jag visste om det....Visst är livet härligt..
Men tillbaks till rubriken trots att alla runt omkring oss säger att vi är så lika. Så är vi väldigt olika på många sätt..

Jag är....
Högljud, slammlare
Du är...
Ljudkänslig ( enligt mig )
Jag är...
Oorganiserad
Du är...
Listskrivare
Jag är...
Slarvig
Du är...
Ordningsam.
Jag är...
Natt människa
Du är...
Morgonpigg


Är det inte alldeles underbart hur bra man kan kompletera varandra......

5-4-2 och snart 1

5 År firar jag och vikky den 22/11 i år, vi har stått ut med varandra i vått och torrt, och min kärlek till dig blir bara större år för år.. Det är fantastiskt vad tiden går snabbt, på lördag är det 5 år sedan vi träffades på den dära festen.. Det ska firas med bio och kanske några öl, barnfria kommer vi iaf att vara det ska bli skönt.

4 år har vi varit förlovade, impulsen att förlova sig på fyllan på den dära festivalen var ju helt rätt ju ;)

2 år och lite till har vi varit gifta, det var den lyckligaste dagen i mitt liv..

1 Tiden rinner iväg så snabbt att snart är Ion 1 år.. det ska firas med dunder och brak, dundret och braket kommer Ion att stå för det lovar jag....

How wonderfull life is when u are in the world..

Fy fan vad jag är bra!!!!

Vaknade i morse som vanligt med en hel del hjälp av vår son klockan 6 och tänkte fy fan vad jag är bra! Visst är det skönt att ibland få tänka så! Nu sa jag det iof högt för frugan, och hon kunde ju inte mer än att hålla med ;) artig som hon är. Tror nu inte att jag tycker att jag är bättre än någon annan, men Fy fan vad jag är bra! på lite...allt. Efter att ha vaknat med denna känsla, så har just denna dag gått med lite lättare steg. Jag ska nog vakna så imorgon med.

Fy fan vad jag är bra på lite... allt!